Jag är så glad, så full av hopp. Nyss ringde en kvinna till mig, hon ville att jag skulle komma på intervju för en fast anstälning, 100% som barnskötare på skola.
Pötsligt känns det som att jag äntligen kommer få ett jobb, ett riktigt jobb.

Halloj, My komenterade idag att jag redan blivit dålig på att uppdatera, så slänger in ett inlägg nu.
Jag har lite småpanik, har gjort av med så mycket pengar dessa två dagar, på löshår, mat, kläder, presenter osv.osv

Det är bara sex dagar kvar till studenten, sex dagar! Det faktumet väcker en hel del tankar. känslan är blandad och varierar mellan ångest, glädje och längtan. Vad ska hända sen? Är man vuxen nu?
Jag ser framför mig hur jag och alla mina klasskompisar, som jag gått med i tre år och lärt känna så bra, springer ut med glädjetårar och skrik. Att se mamma och resten av familj och släkt stå där och ta emot mig. Det blir en fest bara för mig, för att jag lyckats.
Jag kommer att sakna alla så mycket. Inte minst My som jag gått med sen dag ett i sexårs. Kommer att kännas konstigt, men vi ska ju hålla kontakten och ses så ofta vi kan. Är stolt över dig, My :)
Det här känns deppigt men glatt, bara man får ett jobb känns nog allting lättare.
SEX DAGAR KVAR, I CANT WAIT!

Nu ska Andreas snart komma och hämta mig, :)
pusshej